eljestfredrica

Nu sitter jag på bussen på väg till Skellefteå till min syster för att sedan åka vidare till Överstbyn för en mysfredag med familjen. Har inte varit hemma sen i början av sommaren så det ska bli så himla skönt att vara i byn en helg.

Tänkte bjuda på två fredags outfits.

För en månad sedan var det en liten klassfest och då åkte blommiga strumpbyxorna på, det händer fortfarande att folk tror jag har tattuerat benen och jag förstår inte det. I USA frågade till och med en amerikan "are you part of the exhibition?" När vi var på The MoMA.
Klänning med dragkejda i ryggen från Carlings, strumpbyxor från HM, bälte och väska second hand, Mammas Tennarmband från Ea´s Design.


Förra fredagen såg jag ut såhär på dagen då vi fikade på costas sedan åkte arbetskläderna på.
Kjol & strumpbyxor från HM, Linne från Forever21.

Älskar att få riktiga brev! Speciellt när det är något så tjusigt som dessa nagelstickers plus en post-it från Karins konstgrepp.

Förra tisdagen gav jag mig ut i regnet fast än att det spöregnade ute, jag skulle nämligen på spelkväll hos Christina.


Jag hade tagit med mig två spel och vi började med Absolut överens. Som går ut på att man ska försöka tänka likadant i laget, helt enkelt skriva samma saker. Jag och Christina var ett lag de andra lagen var


David och Martin


Liselott och Marcus 


Marc och Tor. Det blev mycket skratt och var två ooolidligt spännande matcher. Vi drack även första julmusten för året. Åh längtar så till julen, har redan börjat leta julklappar. 


Sedan tog vi paus i spelet för att byta spel.


Rappa Kalja blev det! Går ut på att man ska lura de andra lagen att tro att man har den rätta förklaringen till ett ord. Så roligt att sitta och hitta på va ord betyder och sen får man ju veta en massa underliga ord och vad de betyder på riktigt.


Efter timmar av spelande skulle vi ta bussen hem eftersom det fortfarande regnade utanför. Vi stod i regnet i nästan en timma eftersom bussen på kvällen tydligen åker en annan väg än på dagen. Det gjorde inte så mycket för vi hade himla bra diskussioner och jag fick en massa bra tips på filmer och serier.

Tim Minchin budskap är så himla bra. Jag har alltid med mig canvasbags till Ica Maxi ändå ser det ut såhär

Jag måste sluta ta påsar när jag shoppar, iallafall plastpåsar. Någon som har roligt tips vad jag kan göra av alla dessa påsar?

Jag har funderat mycket kring hur folk kommer på att det ska starta en blogg. Jag läser ju ganska många bloggar och det är spännande att klura på varför de startade en blogg och vad bloggen ger dem.

För mig skulle jag kunna se bloggandet som ett litet partner substitut. När jag inte har någon pojkvän så kan jag vara mer egoistisk och ta hand om mig själv. Fast jag saknar såklart alla underbara saker med att ha en pojkvän, som tex. att ha någon att varje dag dela med sig av allt som händer/hänt i ens liv och att ha någon att få prata av sig med. Det är det jag får göra med den här bloggen, jag får dela med mig av vad som händer i mitt liv och prata av mig utan att jag behöver känna att jag tråkat ut någon med mitt liv. För jag är alltid rädd att ens vänner ska känna att man tråkar ut dem med sitt. På bloggen behöver jag inte oroa mig, för jag tror inte någon som tycker det är tråkigt skulle sitta frivilligt och läsa det. Sedan blev bloggen ett sätt för mig att dela med mig av mina kort, och nu när jag har en digital systemkamera känns det så himla kul att ta kort och känns ju nästan kriminellt att inte visa dem för någon. Tyvärr är bloggen ett väldigt dåligt partner substitut när jag behöver en kram.

Igår var jag och såg en helt underbar film på bio. Niceville eller The help som boken den är baserad på heter.

 Imdb skriver: Set in Mississippi during the 1960s, Skeeter (Stone) is a southern society girl who returns from college determined to become a writer, but turns her friends' lives -- and a Mississippi town -- upside down when she decides to interview the black women who have spent their lives taking care of prominent southern families. Aibileen (Davis), Skeeter's best friend's housekeeper, is the first to open up -- to the dismay of her friends in the tight-knit black community. Despite Skeeter's life-long friendships hanging in the balance, she and Aibileen continue their collaboration and soon more women come forward to tell their stories -- and as it turns out, they have a lot to say. Along the way, unlikely friendships are forged and a new sisterhood emerges, but not before everyone in town has a thing or two to say themselves when they become unwittingly -- and unwillingly -- caught up in the changing times. 

Den hade allt jag kunnat önska mig i en film, jag kan inte ens förklar det för jag skulle inte göra den rättvisa. Se den bara!

Idag hade jag viljat gå klädd så här. Tyvärr är det blåsigt och kallt ute så det blir nog tjocka strumpbyxor, minst två varma koftor och en stor orange halsduk till det. Jag vet inte hur jag ska överleva när det är minus, eller för den delen hur jag har gjort det 21 vintrar tidigare. 

Allt är second hand. (Bilderna är från i Augusti)
  

Såhär såg jag ut i imorse, jag hade sovmorgon men var ändå uppe tidigt. Eftersom vi skulle ha redovisning, vilket inte är det bästa jag vet. Hann öva och ändra lite i powerpointen, vilket jag inte hade behövt göra eftersom vi ändå inte fick igång vår powerpoint så vi körde utan. Det blev inte lika bra redovisning och det stressade upp oss lite men jag tyckte vi gjorde riktigt bra ifrån oss ändå.


När jag väl skulle hem regnade och blåste det från alla håll. Jag tänkte smart att om jag cyklar fort blir jag bara blöt på framsidan av kroppen, vilket hade fungerat om jag hade haft stänkskärmar. Istället blev jag blöt på framsidan och blöt och lerig på baksidan. Fast jag kom hem fort ska jag säga.

Sedan ikväll gick tyvärr mitt fina turkosa paraply sönder av det vertikala regnet. Men lika glad var jag ändå för jag har vunnit så tjusiga naglar på Karins blogg.

Nej jag förlåter dig inte! Du får leva med vad du gjort!
Jag accepterar inte att bli behandlad så! Jag är värd så mycket mer än det!

 

För ett tag sedan fick jag en kommentar om vad jag heter på wordfued. Någon anonym ville utmana mig, Frelli heter jag för alla som vill köra en match! Dock kan jag säga att jag inte längre är lika besatt och det blir mest att jag spelar när jag är uttråkad och har tid över.

Ibland slås jag av vilken hemsk bild det finns av kvinnor och män. Eller ibland och ibland, ofta!

 Idag läste jag en artikel om en kvinna som fått en allergireaktion och hennes utseende åldrades 50 år på några dagar. I slutet av artikeln står det att hennes man fortfarande är henne trogen och ändå älskar henne. Är män så ytliga och är kvinnor bara sin skönhet?

Det är inte okej att vi kvinnor endast är vårt yttre. Så dagens tips blir att läsa Lady Dahmers blogg. 
Desto mer man läser om jämställdhet ju fler skillnader ser man och först då kan man göra något åt det.

Igår och idag har vi haft jätte fint väder med en massa sol. På vädret sa de dock att solen skulle upphöra till veckan så jag passade på att ta långa promenader i solen. Ibland glömmer jag bort hur otroligt mycket fint det finns, jag blir för upptagen med att bara ta mig fram utan att njuta av resan.

Nu är den bästa årstiden för rotfrukter så jag passade på att handla hem en massa. På hösten blir det väldigt mycket soppor hemma hos mig för det är så enkelt och det finns så bra råvaror nu. Igår provade jag på ett nytt recept med rödbetor och det blev himla gott och snyggt också med den klara färgen. Här har ni receptet.

Rödbetssoppa med örtyoghurt.

Ingredienser för 2 pers.

3 färska rödbetor

2 potatisar

1 liten gul lök

100 g vitkål

5 dl vatten

1 hönsbuljongtärning

2 krm salt

1 krm svartpeppar

Örtyoghurt

4 msk matlagningsyoghurt

2 msk av finhackade örter

1 krm salt

½ krm vitpeppar

Skala och skiva rödbetorna och potatisen. Skala och hacka löken. Skär vitkålen i bitar.

Koka upp vattnet och hönsbuljongen i en kastrull.

Lägg i alla grönsakerna och låt koka i 15-20 min eller tills grönsakerna är helt mjuka. Smaka av med salt och peppar. Medan soppan kokar, blanda ihop alla ingredienser till örtyoghurten.

Servera soppan med en klick örtyoghurt och en smörgås.

Idag åkte hatten på för det blir så kallt om öronen när jag cyklar. Hatten tror jag att jag har hittat hos farmor för länge sen. Cyklade till stan för att fika på Paus med tjejer från klassen och på vägen hem passade jag på att ta kort högst upp på svingen. Det har blivit lite av en favoritplats att ta kort från, är ju så vackert ner mot stan.

 
Lördagmorgon tänkte jag, Marina och Åsa åka på en loppisrunda, tyvärr tog vi oss ut för sent. Röda korset hade stängt redan när vi kom dit så vi åkte och köpte lite fika istället. Det blev 6 stycken wienerbröd för endast två guld tior.


Och jag drack min första kopp kaffe sen jag kom till Uppsala, så gott det var. Jag måste nog börja erkänna att jag inte bara tycker om kaffe jag är nog beroende. Jag behöver som minst en kopp på morgonen. Marina hade ju också en så tjusig kopp som jag fick dricka i och det blir alltid lite roligare att dricka då.
 
 
Jens hade stigit upp när vi kom tillbaka och ser ganska ledsen ut men jag tror han var glad för att han fick wienrbröd till frukost.

 
Mitt i fikat cyklade en kvinna förbi fönstret i bikini och en cykelhjälm som var en gris eller nått. Det såg inte varmt ut, det var typ nollgradigt ute. Hon verkade iallafall vara en himla härlig person som bjöd sina vänner på en massa skratt, plus oss som tjuvkikade och tog kort bakom gardinerna.



 

När wienerbröden var slut och vi hade bestämt kläder för kvällen promenerade vi till Åsa. Hon bor med sin pojkvän Bergmo i den här fina lägenheten.

 
 
Hos Åsa kokade vi kronärtskockor och linssoppa samtidigt som vi sminkade oss och jag fotograferade allt i lägenheten för det fanns så himla mycket fint.


Det var första gången jag åt kronärtskocka med smör. Jag är såld på det nu. Blev en ganska mastig förrätt så passade perfekt med soppa till varmrätt.


Efter maten var vi sjukt mätta och flyttade oss in i vardagsrummet för en massa snack. Sedan kom någon av oss på den smarta idén att vi skulle köra "Jag har aldrig.." och som det altid brukar med den leken spårade det lite, men på ett bra sätt.
 

Sedan gick vi ut och dansade till kl fyra.

Fredagkväll tog jag och Marina en pubrunda för att kolla in ett gäng Nationer. Eftersom jag är för rädd om min nya kamera tog jag inte med den på kvällen, fick bli mobil bilder istället. Här är första Nationen, Västgöta nationen tror jag. Kan säga att det inte var lätt att lära sig alla namn på nationerna.


Andra anhalten blev Norrlands nationen. Tyvärr var det så himla mycket folk där så det fanns ingenstans att sitta och vi gick vidare ganska snabbt. Rolig grej med kortet var att killen bakom trodde att jag tog kort på honom och verkade känna sig smickrad.



Före vi var på Norrlands försökte vi gå på detta ställe men hittade inte in. På andra försöket hittade vi in till Gästrike-hälsinge nation och då slog vi på stort och drack drinkar och åt tapas. Oasis hete den ena drinken och den var "To die For", vattenmelonlikör, persikopure och lite annat. Vi delade även på vitlöksbröd och asiatiskaräkor.
 

GH Nationen stannade vi nog längst på för när vi druckit upp våra drinkar gick vi upp en våning till ölbaren. Fanns typ tusen olika sorter, tyvärr fick jag beslutsångest och körde på nått tråkigt.


För efterrätt gick vi till Marinas Nation, Kalmar. De hade restaurang som hete smaka och serverade olika små portioner. För hela 83 kr fick vi var sitt glas vin och popcornglass med lättsaltadkolasås. Vi trodde först glassen skulle smaka popcorn men det var faktiskt riktiga popcorn i glassen. Otippad kombination men otroligt gott var det, ska jag lätt prova på att göra själv någon gång.


Utanför Kalmar Nation hittade vi en orm som vi döpte till Sir Kalmar, han följde med resten av kvällen.


Bara en bit från Kalmar låg Upplands Nation vilket var himla mysigt för man satt i en tunnel. Diskussions ämnet i Upplandstunneln blev USA, religion och när det hettade till som mest tog vi våra ytterkläder och gick vidare. Religion kan alltid vara lite problematiskt att diskutera om, men jag tycker det kan bli så spännande och givande.


Sist var det Smålands Nation där det fanns en massa gamla lexikon, och jag passade på att göra en "smartpose". Efter Smålands skulle vi möta upp med Jens och hans gäng på något ställe som hete white. 120kr betalade vi för att i princip gå in och dansa i en kvart och sedan gå hem för att Jens inte ens var där.

En rolig första kväll i Uppsala var det. Dock är jag fortfarande fundersam hur i hela världen någon kan hinna alla Nationer på en pubrunda, det finns ju liksom 13 stycken. Vi tog det ju ganska lugnt men det var skönt för då hamn man ju känna av stämningarna på de olika nationerna.

Imorse var det föreläsning kl 9 och jag var lite sen med att börja cykla till Universitet på grund av att det känns som år sedan jag var tvungen vara uppe så tidigt. Vilket också gjorde att min hjärna inte heller hade hunnit komma igång så tidigt på morgonen.
Kör iallafall ganska högt cykeltempo för att inte komma för sent och för att få upp lite värme eftersom det nu i Umeå börjar bli för kallt att bara ha tunna strumpbyxor på sig.
Tar mig till universitetet och tänker jag ska parkera cykeln där jag alltid parkerar. När man svänger för att ta sig till den parkeringen brukar det alltid vara en stor vattenpöl som jag brukar köra runt eftersom jag ännu inte har köpt några stänkskärmar. Ser på långt håll att det inte är någon pöl idag och sekunden jag svänger inser jag att det är ju för att vatten blir is när det är nollgradigt.
Gör världens vurpa och landar på höften. Jag ligger kvar lite för att känna om jag har gjort mig illa men det känns lugnt och några snälla tjejer från klassen kommer och hör om det gick bra. Vilket det gjorde, bara ett par trasiga strumpbyxor och lite skrubbsår, skulle nog ha valt jeans imorse.

För bara ett halvår sen hade jag snabbt hoppat upp och tittat mig runt så ingen såg och skämts jätte mycket, hur pinsamt är det inte att falla med cykeln liksom. Nu hade jag inte kunnat bry mig mindre om det, vilket känns som ett sjukt bra, är ju dumt att skämmas över något sånt, olyckor kan ju hända alla. Kanske jag behövde mig den här kraschen för att se att den personliga utvecklingen inte stannat av den har bara inte haft något tillfälle att visa sig.

 Det är min första krasch med cykeln och det är därför jag inte cyklar på vintern, det är livsfarligt. Men betyder då detta att det är vinter?

fredag kl 00:20 skulle mitt tåg gå från centralen och jag var där tidigt för jag hade fått för mig att Centralen ännu var stängd så jag ville ha lite extra tid ifall att jag skulle vara tvungen cykla tillbaka till östra station. Det behövde jag inte, istället fick jag sitta och frysa ganska länge för täget var redan 30 min försenat.
 

Efter att ha sovit sittande hela natten fräschade jag upp mig lite. Vilket jag inte tyckte var det lättaste på ett tåg som skakar fram och tillbaka. Speciellt svårt var det att måla rakt med eyelinern.


På tågstationen stod underbara Marina och väntade. Vi promenerade in till stan och råkade gå förbi ett Myrorna så vi tittade in och där hittade marina dessa otroligt härliga tiger byxorna. Jag älskar sänt som är fulsnyggt. Jag älskar dem samtidigt som jag förskräcks av dem. Byxorna fick så klart följa med Marina hem.


Eftersom vi båda inte hade ätit någon frukost körde vi på tidig sushilunch. Åh det var så sjukt gott och jag var övermätt i flera timmar efter. var ju ganska dumt av mig dock att äta bröd och soppa till, hade räckt gott och väl med bara sushin. Blir ju lätt så när det ingår til maten.


Efter vi var mätta och belåtna promenerade vi till Marinas Nation för att skaffa gästkort till mig och ett tillfälligt kort till henne efter som hon inte hade fått det än.(när vi kom hem sen hade det kommit med posten). Hon är med i Kalmar nation och det kontoret vi var in i är det stökigaste rum jag någonsin sett. Det var viktiga paper huller om buller, pengar lite överallt, massa affisher på väggarna, påsar överallt. Svårt att förstå hur hon faktiskt kunde jobba inne i den röran. Till domkyrkan tyckte marina vi skulle promenera här näst.


 En kyrka tänkte jag när jag gick in. Men jag säger då det det är inte bara "en kyrka", den var så ortroligt fin vilket resulterade i en hel drös med bilder. Det var konst och gravar överallt. Ja till och med i golvet, kändes lite oförskämt att trampa på folk men men.



 
Mina tre favoritbilder från Uppsala Domkyrka. Älskar tapeten på första bilden, skulle jag lätt kunna ha hemma hos mig även taket på sista bilden skulle passa bra hemma hos mig. Får bli min inspiration när jag köper hus i framtiden. Kan ni lista ut vem det är på mitten bilden? en ledtråd är att han är begravd i Uppsala domkyrka.

 
Sedan promenerade vi hem mot Marian och Jens. Vi promenerade förbi Vaksalatorg och Marina köpte största blommorna hon kunde hitta till Jens. Tyvärr så kom hon på att hon inte hade någon vas så jag köpte en åt dem i inflyttningspressent. Damen jag köpte vasen av var så himla virrig men till slut hittade hon en fin,enkel,vit vas som var nog stor. I bakgrunden ser ni även deras adopterade katt Spinken, som när jag lärde känna honom var en otrolig liten katt, väldigt speciell men oh så charmig.


Här är deras kök som jag avundas. Det är stort och känns 50tal, precis som jag vill ha ett kök. Sedan har de satt upp sina polaroid bilder på kylspåpet, så himla härlig och personlig detalj. Där fanns en bild på mig från Boden Alive nu i sommras och en bild på Marina med Lina och en massa bilder på annat skönt folk från Boden och Uppsala.   

 
Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så glad av att få komma hem. Jag har varit bort fem dagar i Uppsala och haft nästan för roligt och sovit alldeles för lite. Igårkväll tog jag natttåget hem, som var försenat och blev ännu mer försenat. Lyckades iallafall sova fem timmar på tåget för att sen hoppa av och cykla direkt till jobbet med alla packning och för lite kläder för kylan. Efter att ha cyklat runt på Teg i 7,5 timmar är jag nu äntligen hemma i min fina, underbara, städade och varma lägenhet.
Ikväll blir det egenmys med värmeljus,te,filt och kanske någon socionomig film.

 


Nu promenerar jag mot natttåget och imorgonbitti vaknar jag upp i Uppsala. Ska hälsa på Marina hela långa helgen.

Kanelbullens dag avslutas med kanellbulle & svartavinbärsaft & ångest inför redovisningen imorgon. Det är nog det underligaste med mig, jag kan gärna stå och sjunga inför publik men stå och redovisa det är det värsta jag vet. Men övning ger färdighet och jag har redan blivit mycket bättre än när jag gick gymnasiet.

I söndags var jag bjuden på middag hos Christina och Marc.


Kantarell och älgskavsgryta med hasselbacks potatis.


Innan maten så borrade Marc, Martin och Alexander hål i taket. För att äntligen få upp lampan Christina köpte för länge sen.
 

Till maten dracks det rödvin och fruktsoda. Inte blandat dock.


Samtalsämnet var olika psykiska sjukdomar och mat. Har på senaste tiden märkt att det alltid pratas om mat även när man äter.


Till efterrätt var det kladdkaka med grädde och kaffe.



Sedan spelade vi ett jätte spännade spel som hete Bilbo. Marc var bäst på läsa korten för han hade bästa mystiskarösten som gjorde det så spännande. Vi andra lätt inte alls lika mystiska, fast vi försökte.


Efter Gustavsson 3tr promenerade vi gäster hemåt.

I fredags var det lite klassfest. Glömde min kamera på förfesten, så här är ett gäng färgglada mobilbilder från NH.


Emelie och Kristin


Lorentz och Fredrik


Fredrik


Emelie och Kristoffer


Fredrik och Johannes


Linus, Kristin och Jonas


Linus och Liselott


Linus, Liselott och Marcus.

Har äntligen köpt min första digitala systemkamera och jag kan säga att jag är så sjukt glad. Har väldigt länge vilja köpa en men aldrig tänkt att jag kunnat. Så för en vecka sen kom jag på att det kan jag ju visst! Den första Oktober tog jag hem min älskling. Sen dess har jag tagit 350 bilder och börjar känna mig lite bekväm med alla funktioner men jag har så mycket att lära och det är så kul att ha ett projekt.