eljestfredrica

Känslan du får varje år när du ställer dig på snowboarden högs upp i backen

och du ska ta dig ner första gången för säsongen.

Känslan du får varje vår du hoppar på cykeln, ska lyfta benen

och trampa fort igenom gränder, sjukhuset och nerför svingen.

Känslan när du varit sjuk länge och bara haft dig själv som sällskap

och skall börja träffa folk igen och vara social med andra.

Rädslan att du glömt hur du gör. Det du tidigare hade i ryggmärgen och har gjort så många gånger förr.

Det var länge sedan du gjorde den där saken och nu kanske du inte ens längre vet hur du ska göra.

Det har gått alldeles för många dagar, månader och kanske till och med år sedan sist. Glömskan kanske har slagit till.

Känslan av glömska som inträffar precis innan du inser att allt finns där och du vet exakt hur du ska göra.

Night light, nothing can scare me.

 

Din musik kan rädda liv. Önska en låt på musikhjälpen och skänk pengar till att alla flickors rätt att få gå i skola.

Skicka ett SMS till 72 999 med
belopp 50, 100 eller 200 
+ din låtönskning (låt, artist och ev motivering).

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

"Dessa nymoderniteter" som farmor brukar säga om allt som inte fanns då hon var ung. "Ja det var då bättre för" har jag själv börjat säga och visst kommer man ihåg det förflutna som så himla bra. Fast när det förflutna var nutid då var det väl inte lika bra, eller? Nej jag väljer helt enkelt vad jag vill minnas och då vill jag minnas allt som så himla bra. Jag är lite av en nostalgiker kan man säga.

Nostalgin i mig tog över när jag skulle ge min Iphone ett nytt skal.

Jag är alltid svårt att få dåliga nyheter, även fast man får fem bra och en dåligt så är det bara det dåliga jag tänker på. Två dåliga nyheter och en bra är fortfarande dåligt. Speciellt om den ena dåliga nyheten gör att den bra nyheten kanske inte blir av. Så alltså dåligt,dåligt,dåligt!!

Arbetsskada eller ska man kalla det studieskada kanske. Vi har diskuterat så mycket om våld i nära relationer och hur jag skulle göra om jag t.ex. hörde skrik från en granne.

Svaret är: Öppnar dörren på klänt för att det hörs mer i trapphuset. Bara en liten glipa för jag vill ju inte att grannarna ska se mig. Står i några minuter för att lyssna vad som sägs. Gör en konstaterande att det denna gång bara var någon kille som är lite väl galen i någon sport. Hade det varit något hade jag nog ringt polisen så hade de fått ta tag i det.

Ibland slås jag av vilken hemsk bild det finns av kvinnor och män. Eller ibland och ibland, ofta!

 Idag läste jag en artikel om en kvinna som fått en allergireaktion och hennes utseende åldrades 50 år på några dagar. I slutet av artikeln står det att hennes man fortfarande är henne trogen och ändå älskar henne. Är män så ytliga och är kvinnor bara sin skönhet?

Det är inte okej att vi kvinnor endast är vårt yttre. Så dagens tips blir att läsa Lady Dahmers blogg. 
Desto mer man läser om jämställdhet ju fler skillnader ser man och först då kan man göra något åt det.

Kanelbullens dag avslutas med kanellbulle & svartavinbärsaft & ångest inför redovisningen imorgon. Det är nog det underligaste med mig, jag kan gärna stå och sjunga inför publik men stå och redovisa det är det värsta jag vet. Men övning ger färdighet och jag har redan blivit mycket bättre än när jag gick gymnasiet.

 

Iförrgår när jag var uttråkad skrev jag en massa kommentarer på andra bloggar bland annat deltog jag i en dagensblogg tävling. Första gången jag gör det, det var 80 andra personer som deltog och jag går och vinner. Hur stor är chansen liksom?

Jag har alltid haft tur i spel och hoppas det ska hjälpa mig även nu nästa termin inför praktiken. För det verkar vara himla liten chans att man får den plats man vill ha, med tanke på att så många vill ha samma. Speciellt eftersom jag gärna vill vara kvar i Umeå på praktiken, vilket många andra också vill och platserna är begränsade. De väldigt eftertraktade platserna kommer till och med lottas ut, då borde jag ju ha stor chans att vinna eftersom jag har sån tur i spel.

Fast som ordspråket säger tur i spel, otur i kärlek.
(fast jag tror inte det stämmer, eller hoppas att det inte stämmer iallafall)

En vänlig främling måste vara bland det vackraste som finns.
En främling du möter som ger dig ett leende eller kanske till och med ett hej.
En främling som ger dig en komplimang bara för att den dök upp i deras huvud.
En främling som håller upp dörren för en, för att vara snäll och hjälpsam.
En vänlig främling som blir till en bekant, som blir till en vän.

Jag vill uppmuntra alla till att förgylla någons annans dag, genom att vara den vänliga främlingen.

Då har jag gått och blivit sjuk också, till och med feber. Kommer inte ens ihåg sist jag var så sjuk att jag hade feber. Känns som att jag alltid blir sjuk när jag börjar vila efter att ha stressat en massa och inte haft en lugn stund. Min kropp tänker väll att "då har jag tid att blomma ut med förkylning så jag kan bli bättre sen".

Nu ska jag iallafall försöka ta det lugnt och vila även fast jag har en massa i veckan. Är inte min starka sida, jag vill ju vara med på allt och göra allt, vilket alltid resulterar i att jag är sjuk jätte länge och aldrig blir frisk. Plus att jag vill inte ha en massa vila för då blir det att jag tänker så mycket, skulle gärna slå av min hjärna om det gick.

Idag har höst terminen äntligen börjat igen. Sovit himla oroligt hela natten för jag har varit så uppspelt att få träffa alla, vaknade typ tusen gånger under natten och hoppade upp för att jag trodde jag hade försovit mig. Nästan som en sjuåring som ska på sin allra första skoldag, förutom att nu var jag inte nervös över att få vänner jag var mer spänd att få se sina vänner igen efter hela sommaren. Är nästan lite stolt över att ha kvar så mycket av min barnslighet. Sen till det vuxna så verkar den första kursen blir ganska rolig, mycket eget ansvar och även utrymme att vara kreativ i studierna.

Har även köpt en ny almanacka eftersom min förra blev så fuktskadad av en läckande vattenflaska i väskan. Plus att jag köpt en sån där fin penna med flera olika färger i en penna.

Fridens liljor // Fredrica

Ikväll har jag varit hos Lisa och sett Sarahs nyckel. Den var riktigt bra och den fick mig verkligen att vilja läsa på mig lite mer i historia, kändes som jag har missat en massa som pågick under andra världskriget.


Sedan när jag cycklade hem var det så himla vackert, tjock dimma över hela stan. Blev tvungen stanna för att njuta lite av det och tänkte tusan va synd att jag inte är här med någon så man kunde dela hur fint det var. Försökte fånga det på bild men det är inte samma sak som att se det på riktigt.

Godnatt!

Jag älskar att promenera. Med andra eller själv, med musik eller i tystnad, i staden eller i skogen, länge eller kort. En promenad kan vara så många olika saker beroende på hur den ser ut och hur man känner sig.
 
Idag tänkte jag gå ut och gå runt nydalasjön och bara lyssna på lite radio, kanske nån prata på sommar i P1. Jag laddade ner poddavsnittet av Anna Kåvers sommarprat och började promenera.

 
Det underliga är då när jag går där på cykelbanan är att jag får sånt drag mot skogen, så jag hittar en liten stig och går rakt in i skogen. Spenderar en timme där i skogen promenerande, lyssnade och ätandes på blåbär.



Fridens liljor /Fredrica

Jag har jobbat 7 kvällar i rad och igår var min första lediga dag, då jag försökte göra så lite som möjligt för att bara få slappna av.
Så himla skönt att vara ledig hela helgen, då kan man vara lat en hel dag och sen har man två dagar kvar att göra en massa saker. Dock har jag inte tänkt vara allt för produktiv i helgen det blir nog bara en massa sociala roliga saker.

Idag har jag hunnit vara på en liten cykeltur och sen ätit sushi med Umeå eliten(De i min klass som stannat kvar i Umeå över sommaren), köpt nya spännande cider smaker och ikväll ska det bli födelsedagsfirr för Linn.

Så nu sitter jag med det återkommande dilemmat.
Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag ha för skor till det?

Det är inga lätta frågor må jag säga. Mina svar hittills är:
Jag har inga kläder! Converse funkar till allt!

Det får bli bara Converse helt enkelt!

Känns som man inte får säga att man är nöjd med livet, men så har jag faktiskt kännt för det mesta, även efter alla nederlag jag stött på. Fast det finns väl krav på att man ständigt ska utvecklas också. Jag känner ändå att jag kan vara nöjd med det jag har nu och sträva efter utveckling.

Jag har kännt att jag på sista tiden inte tagit mig framåt på något sätt. Bara stått still på samma ruta, jag har som blivit för bekväm med hur allt är. Nu har jag dock kommit till insikten att det är tid för lite personliga utvecklingar.

Jag vill våga ta hjälp av andra och kunna prata känslor(Dåliga & bra). Jag har aldrig varit särskillt bra på prata om mina känslor med mina vänner och det vill jag bli bättre på. 

Komma till insikt med att ingen är perfekt och att jag inte heller kan leva upp till det. Jag ställer mycket högre krav på mig själv än jag gör på andra och det gör även att jag värdesätter mig själv mycket mindre. Genom att inte övertänka saker som händer och tro att människor hatar mig för något litet som säkert ingen annan har lagt märke till, förutom jag som är för inne i mig själv.

Det här är bara några av de punkter jag vill utveckla men känns som för stort steg att öppna upp mig helt här på bloggen.

Fridens

Vill bara dela med mig av hur otroligt skönt väder det är just nu i Umeå och det ska hålla i sig hela veckan. Nästa vecka vill jag ha fint väder i Stockholm istället.

Nu ska jag ut igen och njuta av solen.

Fridens liljor