eljestfredrica

Känns som man inte får säga att man är nöjd med livet, men så har jag faktiskt kännt för det mesta, även efter alla nederlag jag stött på. Fast det finns väl krav på att man ständigt ska utvecklas också. Jag känner ändå att jag kan vara nöjd med det jag har nu och sträva efter utveckling.

Jag har kännt att jag på sista tiden inte tagit mig framåt på något sätt. Bara stått still på samma ruta, jag har som blivit för bekväm med hur allt är. Nu har jag dock kommit till insikten att det är tid för lite personliga utvecklingar.

Jag vill våga ta hjälp av andra och kunna prata känslor(Dåliga & bra). Jag har aldrig varit särskillt bra på prata om mina känslor med mina vänner och det vill jag bli bättre på. 

Komma till insikt med att ingen är perfekt och att jag inte heller kan leva upp till det. Jag ställer mycket högre krav på mig själv än jag gör på andra och det gör även att jag värdesätter mig själv mycket mindre. Genom att inte övertänka saker som händer och tro att människor hatar mig för något litet som säkert ingen annan har lagt märke till, förutom jag som är för inne i mig själv.

Det här är bara några av de punkter jag vill utveckla men känns som för stort steg att öppna upp mig helt här på bloggen.

Fridens